Jag ska berätta för er om någonting som stör mig något så EVINNERLIGT mycket, som har uppkommit nu på det senaste i de sociala medierna.

Vad är nu då detta som stör denna annars så stabila person jag faktiskt är? (vän av ordning protesterar nog nu lite på detta påståendet men jag fortsätter min text i hopp om att vän av ordning ska försöka släppa detta felsteg, som jag inte tänker rätta)

Jo detta ordet..

Kvalitétstid.

Det är överallt? Alla har ”kvalitétstid” med sin mamma, sin pappa, sin bror, sin kompis, sin chef, sin älskarinna, sitt husdjur, sin mördare. HELVETE VAD ALLA HAR KVALITÉTSTID HELA JÄVLA TIDEN?!?!?! Vad var det innan vi hade det här ordet? Bara tid? HUR är någonting så simpelt som att du sitter bredvid din farsa och äter en macka på ett nedgånget fik intressant för oss på facebook/twitter/instagram???

Svaret är enkelt: Det är det inte.

Men väljer du att kalla det kvalitétstid, uppgraderas denna futtiga stund till någonting du kan lägga upp på *eget val av socialt medie* för att bekräfta för andra att 1) du har ett liv 2) din pappa är så hipp så du kan posta honom på *ännu ett till val av socialt medie* och därför görs din stund med honom legit (och inte längre lite töntig om man jämför med att hänga med kompisgänget (som du självklart har) på en cool bar) för att kunna claima att du minsann ändå är spännande som person 3) du existerar!

COGITO ERGO SUM! I think, therefore I am. Descartes. Eller dagens uppdaterade version av denna filosofs kända citat: I post stuff on social medias, therefore I am.

Jag blir så jävla trött på dessa ord som plötsligt äger mitt news feed/timeline/ vafansomhelstväljsjälvamennifattargrejen. Jag spyr galla på dessa ord som alla måste använda för om man bara umgås nu för tiden är det ju inte tillräckligt coolt? Utan det måste vara kvalitétstid. Som för att visa för alla hur stressad och busy busy man är som person och därför när man väl tar sig tiden för sina medmänniskor är det ”kvalitétstid”.

Bitch please. 

/SR